hur skulle jag överleva utan?
(plus saxofon)
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
söndag 25 januari 2009
novell, sången
Sången
Hör du sången? Lyssna noga. Hör du den inte så sätt dig ned och lyssna. Den finns där inom oss alla. Ibland är den svag, ibland är den stark. Men den finns alltid där.
Denna berättelsen handlar om två människor som letar efter just sin sång.
Dagen då jag började gymnasiet är en dag jag sent kommer att glömma. Jag sa till alla att jag egentligen inte var så nervös, men vad jag ljög. Jag var jättenervös. Börja gymnasiet var som en dröm som blev sann. Drömmen om att kunna vara sig själv och att äntligen slippa alla murar som stänger inne en.
Gymnasiet är bra. Riktigt bra! Trots att jag inte såg han först. Faktiskt tog det väldigt lång tid. Men så plötsligt en dag så fanns han framför mig. Egentligen inte så konstigt eftersom jag sprang rakt in i honom. (Jag springer alltid in i personer, väldigt pinsamt oftast.) Jag sa förlåt en massa gånger och kollade sedan upp och kunde inte sänka huvudet igen. Jag kollade upp i världens finaste ögon. För säkert flera minuter så stannar världen upp. Allt blev tyst. Om du inte har varit med om det så är det bara vänta. Det kommer hända dig med. Det hände ju mig. Jag som inte ens hade vågat drömma om det. Där stod vi. Han och jag. Jag och han och världen stod stilla. Jag som alltid trott att filmer var fejk.
Vad som hände sedan vet jag faktiskt inte. Plötsligt satt jag i klassrummet igen.
Mina kompisar snackade mycket om det. "Den heliga minuten" sa de och log mot mig. Jag var fortfarande i sjunde himmelen, tror jag i alla fall. Jag var inte säker.
Livet rullade på iallafall. Tiden sprang iväg. Snart var det höstlov.
En dag på lovet drog min kompis med mig på en fest. Jag dricker inte men hängde på i alla fall. Det var en trevligt på festen. Mycket skratt och prat och mysiga människor. Det var en ganska stor fest, trots det var det ingen sådan "röjfest" som alla berättade om i nian. Då berättade de om hur fulla alla var på festen och hur roligt de hade haft men att de knappt minns något. Denna festen var faktiskt mysig. Jag sa till Boel att jag var tvungen att gå på toaletten och en än gång var ögonen där igen. Jag hade gått in i honom igen. Än en gång var den där "heliga minuten" som mina vänner snackat så mycket om.
- Förlåt, stammade jag fram.
- Jag tycker om fredagar, sa han och sedan kysste han mig. Helt sådär bara. Jag borde antagligen slagit till honom och skrikit vad gör du! Men den kyssen var inte att leka med. Underbar var den. Och där stod jag med gapande mun, världens mest smartaste tjej. Men jag kunde inte göra någonting annat än att säga:
- Elvira.
Överumplad sa han:
- Olle.
Sedan tog han min hand och gick.
Jag satt i hans kök. Väldigt mysigt kök i gammaldags stil. Han gav mig en enorm kopp och frågade:
- Te?
- Finns det oboy, sa jag. Eftersom te är det äckligaste jag vet efter glögg. Framför mig stod några minuter senare en stor kopp med rykande varm oboy med några marshmallows i.
Vi satt länge tysta. Jag kollade ner i koppen. Han kollade på mig. Sedan började vi prata, länge. Vi pratade om allt möjligt. Han förstod mig. han förstod till och med när jag när jag beskrev en film. Jag är den dåligaste i världen på att besriva saker, speciellt filmer. Men han förstod faktiskt.
Jag vaknade bredvid honom nästa morgon. Att vakna bredvid någon så vacker och varm person är nog det bästa som finns.
- Du är fin, viskade han.
Jag fann sången.
(säg vad just du tycker)
/elvira
Hör du sången? Lyssna noga. Hör du den inte så sätt dig ned och lyssna. Den finns där inom oss alla. Ibland är den svag, ibland är den stark. Men den finns alltid där.
Denna berättelsen handlar om två människor som letar efter just sin sång.
Dagen då jag började gymnasiet är en dag jag sent kommer att glömma. Jag sa till alla att jag egentligen inte var så nervös, men vad jag ljög. Jag var jättenervös. Börja gymnasiet var som en dröm som blev sann. Drömmen om att kunna vara sig själv och att äntligen slippa alla murar som stänger inne en.
Gymnasiet är bra. Riktigt bra! Trots att jag inte såg han först. Faktiskt tog det väldigt lång tid. Men så plötsligt en dag så fanns han framför mig. Egentligen inte så konstigt eftersom jag sprang rakt in i honom. (Jag springer alltid in i personer, väldigt pinsamt oftast.) Jag sa förlåt en massa gånger och kollade sedan upp och kunde inte sänka huvudet igen. Jag kollade upp i världens finaste ögon. För säkert flera minuter så stannar världen upp. Allt blev tyst. Om du inte har varit med om det så är det bara vänta. Det kommer hända dig med. Det hände ju mig. Jag som inte ens hade vågat drömma om det. Där stod vi. Han och jag. Jag och han och världen stod stilla. Jag som alltid trott att filmer var fejk.
Vad som hände sedan vet jag faktiskt inte. Plötsligt satt jag i klassrummet igen.
Mina kompisar snackade mycket om det. "Den heliga minuten" sa de och log mot mig. Jag var fortfarande i sjunde himmelen, tror jag i alla fall. Jag var inte säker.
Livet rullade på iallafall. Tiden sprang iväg. Snart var det höstlov.
En dag på lovet drog min kompis med mig på en fest. Jag dricker inte men hängde på i alla fall. Det var en trevligt på festen. Mycket skratt och prat och mysiga människor. Det var en ganska stor fest, trots det var det ingen sådan "röjfest" som alla berättade om i nian. Då berättade de om hur fulla alla var på festen och hur roligt de hade haft men att de knappt minns något. Denna festen var faktiskt mysig. Jag sa till Boel att jag var tvungen att gå på toaletten och en än gång var ögonen där igen. Jag hade gått in i honom igen. Än en gång var den där "heliga minuten" som mina vänner snackat så mycket om.
- Förlåt, stammade jag fram.
- Jag tycker om fredagar, sa han och sedan kysste han mig. Helt sådär bara. Jag borde antagligen slagit till honom och skrikit vad gör du! Men den kyssen var inte att leka med. Underbar var den. Och där stod jag med gapande mun, världens mest smartaste tjej. Men jag kunde inte göra någonting annat än att säga:
- Elvira.
Överumplad sa han:
- Olle.
Sedan tog han min hand och gick.
Jag satt i hans kök. Väldigt mysigt kök i gammaldags stil. Han gav mig en enorm kopp och frågade:
- Te?
- Finns det oboy, sa jag. Eftersom te är det äckligaste jag vet efter glögg. Framför mig stod några minuter senare en stor kopp med rykande varm oboy med några marshmallows i.
Vi satt länge tysta. Jag kollade ner i koppen. Han kollade på mig. Sedan började vi prata, länge. Vi pratade om allt möjligt. Han förstod mig. han förstod till och med när jag när jag beskrev en film. Jag är den dåligaste i världen på att besriva saker, speciellt filmer. Men han förstod faktiskt.
Jag vaknade bredvid honom nästa morgon. Att vakna bredvid någon så vacker och varm person är nog det bästa som finns.
- Du är fin, viskade han.
Jag fann sången.
(säg vad just du tycker)
/elvira
lördag 24 januari 2009
25 januari
tack vare en predikan idag kom och jag tänka på: vem är jag?
inte för att det hade speciellt mycket med predikan att göra.
men jag kom på att det är så sjukt mycket som stänger inne mig.
speciellt alla oskriva regler.
- åhh du måste va si och så. si och sååå!
jag säger (tyvärr lite)
fuck the regler!
jag blir så arg på hur många klagar på alla.
inte minst på sig själv.
speciellt om sina kroppar.
så jag säger igen. (tyävärr lite)
fuck the kroppar!
(inte bokstavligt talat, eller bildligt för den delen)
det jag menar är att alla.
jag skiter i om du är gammal, ung, fet, smal, snygg WAHETEVER!
va nöjd!
visst att jag låter som resten av världen som försöker intala sig själva detta.
men jag kom på idag att: skit samma om folk ser att jag har lite mage.
skit samma att jag inte är pinnsmal!
skit samma till all skit!
nu vill jag inte att du ska skriva.
"du är perfekt som du är" bla bla bla.
utan det jag vill är att du ska ta åt dig.
och tänka på att du faktiskt duger.
visst jag tycker inte jag är perfekt.
verkligen INTE!
men so what!
det blir inte bättre för att man tänker dåliga tankar om det.
för stunden så känns det okej för mig.
men imorgon kommer samma procedur igen.
"är jag tillräckligt" bla bla bla.
jag tror inte att det är dåligt att tänka så heller.
för jag har kommit på att det är en del av mig.
kanske inte den bästa delen.
men det är ändå en del av mig.
så, gilla läget!
(jag känner också att detta inlägg blev väldigt konstigt och väldigt... ja mer konstigt)
Peace
/elvira
inte för att det hade speciellt mycket med predikan att göra.
men jag kom på att det är så sjukt mycket som stänger inne mig.
speciellt alla oskriva regler.
- åhh du måste va si och så. si och sååå!
jag säger (tyvärr lite)
fuck the regler!
jag blir så arg på hur många klagar på alla.
inte minst på sig själv.
speciellt om sina kroppar.
så jag säger igen. (tyävärr lite)
fuck the kroppar!
(inte bokstavligt talat, eller bildligt för den delen)
det jag menar är att alla.
jag skiter i om du är gammal, ung, fet, smal, snygg WAHETEVER!
va nöjd!
visst att jag låter som resten av världen som försöker intala sig själva detta.
men jag kom på idag att: skit samma om folk ser att jag har lite mage.
skit samma att jag inte är pinnsmal!
skit samma till all skit!
nu vill jag inte att du ska skriva.
"du är perfekt som du är" bla bla bla.
utan det jag vill är att du ska ta åt dig.
och tänka på att du faktiskt duger.
visst jag tycker inte jag är perfekt.
verkligen INTE!
men so what!
det blir inte bättre för att man tänker dåliga tankar om det.
för stunden så känns det okej för mig.
men imorgon kommer samma procedur igen.
"är jag tillräckligt" bla bla bla.
jag tror inte att det är dåligt att tänka så heller.
för jag har kommit på att det är en del av mig.
kanske inte den bästa delen.
men det är ändå en del av mig.
så, gilla läget!
(jag känner också att detta inlägg blev väldigt konstigt och väldigt... ja mer konstigt)
Peace
/elvira
fredag 23 januari 2009
23 januari
all stress omkring mig.
försöker jag ta ett djupt andetag.
och sakta ner farten.
men jag lyckas inte.
det gör min arg.
/elvira
söndag 18 januari 2009
18 januari
ibland tar vägen slut
och stupet är där.
ibland faller man,
men jag landar mjukt.
i din famn.
/elvira
fredag 16 januari 2009
torsdag 15 januari 2009
15 januari
skolan
kluven mitt itu
vet inte vilket håll jag ska luta mig åt
jag ser hur du förändras
glider längre och längre bort
jag vill finnas för dig
/elvira
kluven mitt itu
vet inte vilket håll jag ska luta mig åt
jag ser hur du förändras
glider längre och längre bort
jag vill finnas för dig
/elvira
tisdag 13 januari 2009
måndag 12 januari 2009
12 januari
läste en bok igår.
den fick mig att tänka.
tänka på allt man gör.
hur mycket man gör likadant varje dag.
"livet kan lätt bli en rutin, sa hon. Gå upp, äta frukost, gå till skolan, käka lunch, göra läxorna, träna hockey, kolla teve, soca och sedan samma sak imorgon
Utdrag ur: Hålla masken av Magnus Ljunggren
jag kände mig väldigt instängd ett tag.
fast i ett mönster som inte kunde anpassa sig.
men nu känner jag mig bara fri.
visst ibland kommer tankarna tillbaka,
"hjälp, jag är typ instäng. jag orkar ingenting!"
men det finns människor som gör livet värt att leva.
har aldrig kännt att människor påverkar mig mer än vanligt.
men nu...
vänner, jag fäller nästan en tår för er,
för ni är helt underbara.
ni gör att jag svävar på små rosa moln.
jag är lycklig! :)
/elvira
fredag 9 januari 2009
vår, vackradagar
jag ser träden som sträcken sig mot ljuset.
jag ser grenarna som vaknar till liv.
jag ser hur allt lyses upp.
jag ser mig själv börja blomma.
jag hoppas du finns.
för en gångs skull är det en vacker dag.
/elvira
tisdag 6 januari 2009
6 januari
som om du skulle tycka om mig?
tycka om kanske men gillar?
gillar kanske men verkligen tycka om jättemega mycket?
Sluta drömma elvira.
ha inte förhopnningar elvira.
tänk inte för mycket elvira.
/elvira
tycka om kanske men gillar?
gillar kanske men verkligen tycka om jättemega mycket?
Sluta drömma elvira.
ha inte förhopnningar elvira.
tänk inte för mycket elvira.
/elvira
lördag 3 januari 2009
3 januari, vackradagar
please don´t be scared my friend
I won't last long
soon I'll be gone
it's all the same to me
there's nothing to see
it's all the same to me
I feel so weak
I won't last long
I feel so weak
weak in the world
/elvira
I won't last long
soon I'll be gone
it's all the same to me
there's nothing to see
it's all the same to me
I feel so weak
I won't last long
I feel so weak
weak in the world
/elvira
fredag 2 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)